• Huvudmeny

Polska

Polskan som musik och dans har historiska rötter och är i ständig förändring.

Område: Musik och dans

Kulturarv: Polska

Anmält datum: 1 januari 2014

Geografiskt läge: Hela landet

folkdans

Foto: fotoakuten.se

Beskrivning

Polskan är musik och dans med sammansatt och svårfångad karaktär. Dansen är huvudsakligen pardans med beståndsdelar som promenad, parvis rotation och ibland också andra element som solistisk improvisation. Musiken går vanligen i tretakt med rytmiska variationer och har betoning på första och tredje slaget. Den överförs ofta genom muntlig tradition och finns i en mängd former och under olika benämningar. Mötet mellan levande musik och dansare är en viktig beståndsdel, men musiken har också konsertmusikaliska kvaliteter. Polskans betydelser kan vara såväl konstnärliga som sociala. Polskan har varit i ständig utveckling och förändring över tid och kunnat engagera musiker och dansare som nyskapat musik både inom ramen för traditionen och inom andra genrer.

Historik

Polskan har sina rötter i Europa (Polen, Tyskland). Den kom till Sverige som pardans under mitten av 1600-talet och har i Norden utvecklat en egen karaktär. Under 1700- och 1800-talen var polskan en av våra mest utbredda folkmusikaliska genrer med stor variationsrikedom, vilket sammanfaller med fiolen som ett alltmer framträdande folkmusikaliskt instrument.

Polskan förekom också från 1800-talet som uppvisningsdans på scen och har lärts ut inom olika föreningar och via en omfattande kursverksamhet. Den fick en ”renässans” under 1970-talets folkmusikrörelse.  Polskan har utövats såväl i traditionella nöjessammanhang som i privata och gemensamma sociala sammanhang. Dessa traditioner har utvecklats till delar i musik- och dansrepertoaren vid nya former av möten i föreningar och i offentliga sociala sammanhang – danshus, folkmusikkaféer, spelmansstämmor, festivaler, offentliga scener/mötesplatser liksom i interna sammanhang som föreningar, spelmanslag, folkdanslag, på folkskolor, i daghem, på skolor och så vidare.

Vidareförande

Kunskapsöverföring sker både informellt på dansgolvet och formaliserat på kurser/utbildningar samt som scenkonst. Strukturerna är mycket olika för musik- respektive dansdelen och svagheten finns i kombinationsbehoven. Inom musikområdet finns en stark struktur för deltagande, utbildning, dokumentation och forskning. Dansområdet har en svagare struktur för utövande och främjande.

Det finns också stora regionala skillnader i hur t ex länsmusik, länsdanskonsulenter och kulturskolor arbetar med genren. Behov finns av nya pedagogiska material och utbildning av fler pedagoger samt förutsättningar för fler mötesplatser. Utövandet behöver ständigt utvecklas och förnyas för att passa in i en modern tid.

Främjande

Det finns i dag en omfattande struktur för kursverksamhet och utbildning men denna behöver ständigt utvecklas. Sammanfattningsvis behövs mer aktuellt dokumentationsarbete och insatser för tillgängliggörande. En utmaning ligger i att kulturvärlden ofta bygger på konstområdens specialisering och separering från varandra. De speciella förutsättningar som gäller för kombinationen levande musik och dans behöver uppmärksammas mer.

Kommentera artikeln
Vill du kommentera den här artikeln? Använd kontaktformuläret nedan.



Uppdaterad 09 november 2021
Logga Levande traditioner

Källor

Klein, Ernst 1978: Om folkdans. Stockholm: LTs förlag.

Lundberg, Dan & Ternhag, Gunnar 2005: Folkmusik i Sverige. Stockholm: Gidlunds.

Nilsson, Mats 2009: Dans – polska på svenska. Göteborg: Arkipelag.

Nyberg, Bo 1989: Polskan i Sverige. I Polskan i Norden. Traditionsinspelningar från Sverige, Norge, Danmark och Finland. (Texthäfte till ljudkassett). Stockholm: Svea Fonogram.

Ramsten, Märta (red) 2003: The Polish Dance in Scanidinavia and Poland. Stockholm: Svenskt visarkiv.